Trodde de ljög.
(Ett sånt här inlägg hade jag valt att inte läsa, för det är rätt ointressant, men jag skriver ändå. Jag var tvungen att skriva ändå.)
Kunde inte riktigt tro på de studenter, som återvände till sin skola, som sa att längta inte så till studenten du kommer vilja tillbaka. Pst, inte jag inte. Skola? Nu är det ett arbetsliv som gäller. Skola är historia. Oj, vad man är dålig på att njuta av nutiden. Ja, för under dåtiden njöt jag inte av nutiden. Och för nutiden njuter jag inte av nutiden. Jag önskar så mycket att jag vore något så mycket mer än vad jag är att jag nånstans glömmer det fina. Nu vill jag tillbaka till en tid som jag då ville skulle ta slut för att få en ny början. Min nya början tycker jag inte själv att jag lever upp till. Jag tror att jag är så mycket mer än vad jag är att jag vänder i tanken till att jag inte är någonting alls, till att jag inte finns. Var är det skratt som en gång alltid var så nära? Jag vill så gärna ha det tillbaka. Jag tror det återvänder med solen. Eller det tror jag inte heller egentligen, men jag hoppas.
Tobias sa till mig att jag kan göra precis vad jag vill göra, hur kan man intala sig själv det som alla andra kloka runt omkring en säger åt en, jag lyssnar ju fast hör ändå inte. Till och med BlondinBella säger att det handlar om inställning. Jag är helt medveten om att min inställning för tillfället är fel. Det var inte så svårt att konstatera, det svåra är att få det att vända. Men visst vänder det? Visst blir det snart min tur igen?!
Kunde inte riktigt tro på de studenter, som återvände till sin skola, som sa att längta inte så till studenten du kommer vilja tillbaka. Pst, inte jag inte. Skola? Nu är det ett arbetsliv som gäller. Skola är historia. Oj, vad man är dålig på att njuta av nutiden. Ja, för under dåtiden njöt jag inte av nutiden. Och för nutiden njuter jag inte av nutiden. Jag önskar så mycket att jag vore något så mycket mer än vad jag är att jag nånstans glömmer det fina. Nu vill jag tillbaka till en tid som jag då ville skulle ta slut för att få en ny början. Min nya början tycker jag inte själv att jag lever upp till. Jag tror att jag är så mycket mer än vad jag är att jag vänder i tanken till att jag inte är någonting alls, till att jag inte finns. Var är det skratt som en gång alltid var så nära? Jag vill så gärna ha det tillbaka. Jag tror det återvänder med solen. Eller det tror jag inte heller egentligen, men jag hoppas.
Tobias sa till mig att jag kan göra precis vad jag vill göra, hur kan man intala sig själv det som alla andra kloka runt omkring en säger åt en, jag lyssnar ju fast hör ändå inte. Till och med BlondinBella säger att det handlar om inställning. Jag är helt medveten om att min inställning för tillfället är fel. Det var inte så svårt att konstatera, det svåra är att få det att vända. Men visst vänder det? Visst blir det snart min tur igen?!
Kommentarer
Trackback
