sofilauren

Ja visst krävs väl viss konkurrens i ett förhållande? Det är ju inte så kul, egentligen, att ha nåt som ingen annan kollar på. Han ska ju bara ha öga för dig, men andra ska ju gärna ha ögon för honom och det är ju nånstans där balansen bryts. Det väger inte alltid riktigt jämt. Man felbedömmer sällan andras känslospel, men tydligen sin pojkväns. Kollar nån på honom blir man stolt, med en uppåt näsa, Jag har nåt som inte du har-stilen. Sen så kollas det intresserat tillbaks, ja vad händer då? Du har nåt som inte du vill ha-stilen helt plötsligt. Nu menar jag mest i allmänhet att jag tror att det är så i de flestas förhållanden, för jag har ju en kompis som... Det är ju inte jag som har problem menar jag, allt är ju fint. Svartsjuk, jag? Nej inte alls, det är ju så dumt att vara!

=')

Till och med killar intresseras av min, det kan bli spännande dethär, och om inte annat så är det alltid skönt med lite gliringar ibland om de tas med en klackspark vill säga. Det kan nog Tobbe få lite svårt för så jag får la bita mig i tungan. (Bara ordmässigt, inte i verkligheten för det brukar jag få blåsor av och det vill jag allra helst slippa.)

Kom på att mitt kritiska inlägg till Zlatan och gubbarnas lön gjort att de kan sparka mig rätt i arslet. Jag ska ju gå på ÖIS i allsvenskan denna säsong och då stödjer jag hela denna fotbollsstjärna-processen. Visst slickar man ofta sig själv i... ? Jag låter det vara osagt, men visst är det så lätt att tycka i ena stund, sen i den andra göra tvärs emot. Människan i ett nötskal.

Jag är nollad, ja helt blåögd. Det märker man ganska så tydligt då man möter på personer från andra kulturer, med andra förutsättningar. Taxichaufförerna numera är sällan från sverige. Och av någon anlednig så har jag gjort en fråga urtypiskt då jag inser att jag sitter i en bil med en förare från ett annat land. "Trivs du hos oss här i Sverige?" Det är lite pinsamt inser jag i skrivandets stund, men den kläcks ut och av någon anledning är jag med viss alkoholhalt i kroppen väldigt mån om dem som invandrat. Han svara snällt iallafall och jag slapp smällen jag kanske egentligen borde fått; Jag har inte kommit till ett paradis, att det finns mänskliga rättigheter är paradis.

Hur ofta tänker jag på mänskliga rättigheter? Väldigt sällan. Klart att min skolgång har bidragit till att jag känner till ordet som gör att jag kan diskutera därkring men det är ju inget jag faktiskt gör. Det blev annorlunda för mig då jag satt där tillsammans med någon vars saknad till detta system har gjort honom till en kämpe, har gjort det värt att få ett ben amputerat för. Det gör mig ledsen att jag har det bra och inte alltid förstår hur illa andra har det. Min lycka kom automatiskt i samband med min födsel. Vem ska jag tacka för det? Vem eller vad har det bestämt? Och vad gör att vår taxichaufför tvingas kämpa mot en diktatur där man torteras om man tycker fel, där man som kvinna är mindre värd än mannen och skyler sig till grund av detta.

Det jag spontant och helt egoistiskt tänker just precis nu är, när andra har det sämre det är då man inser att man har det bra. Fult tänkt, visst ska väl inte andra ha det dåligt för att jag ska inse att jag har tur. Puh, jag slipper! Fan, dem som inte slipper då? Vad gör vi med dem? Hur skulle det se ut om alla hade det bra?

Och slutligen, Zlatan för helvete, du behöver inte 8 miljoner i månadslön! Vad tänker man egentligen då man varje månad får miljoner in på kontot och andra har inte ens mat på bordet eller tak över huvudet. Jag kan inte gilla fotbollsstjärnor, eller ja spelar ingen roll vilken titel man har faktiskt, det som jag inte kan stödja är dem med alla miljoner som rullar in VARJE MÅNAD. Hur kan man leva med det på sitt samvete?? Hur kunde det bli så? Hur tänker den som fördelar miljonerna så ojämt? Kul för er förmögna Jävlar! Man klarar sig på en månadslön på 13 ut faktiskt, prova det en gång Zlatan! Min kanin får byta namn till Gandhi eller nåt punkt slut.  (Ursäkta svordomar är lika med not okey!)

Jag är numera kung 8') Det var allt för nu för det sammanfattar det hela ganska bra. 
Ett extra stort tack till ett par personer också bara; Mamma-Lena, Mamma-Anneli, Camilla,(jag blev så glad av att du var så berörd o stolt..;') Julia och Tobias.

Tobias ska ha ett tack för Timo-skivan i bilen. Den är goooooooo! Brum!

Oj vilken söndag. Den är i ju för sig precis startad, men det är såhär man önskar att alla dagar vore. Beskrivning;
1. Man sover länge o är därmed utvilad..
2. ..Men man gör inte så mycket med det, utan lägger sig i soffan o kollar på repriser.
3. Man får syn på TIMO.
4. Man ska få bli bjuden på mat.
Sedär, mitt liv är visst inte så pjåkigt, frånsett att jag är ett nervvrak för tillfället men visst kommer det gå bra denna gång. :/ Jag blir en ny människa till slutet av denna vecka. Det vet jag!

Nu är jag löjlig, men Kinna Stadshotell igår kändes som 16års Kullaberg. Tur jag hade med bussar! Nu är jag i kållered och bara finns vilket jag trivs fantastiskt bra med!!

(Ett sånt här inlägg hade jag valt att inte läsa, för det är rätt ointressant, men jag skriver ändå. Jag var tvungen att skriva ändå.)

Kunde inte riktigt tro på de studenter, som återvände till sin skola, som sa att längta inte så till studenten du kommer vilja tillbaka. Pst, inte jag inte. Skola? Nu är det ett arbetsliv som gäller. Skola är historia. Oj, vad man är dålig på att njuta av nutiden. Ja, för under dåtiden njöt jag inte av nutiden. Och för nutiden njuter jag inte av nutiden. Jag önskar så mycket att jag vore något så mycket mer än vad jag är att jag nånstans glömmer det fina. Nu vill jag tillbaka till en tid som jag då ville skulle ta slut för att få en ny början. Min nya början tycker jag inte själv att jag lever upp till. Jag tror att jag är så mycket mer än vad jag är att jag vänder i tanken till att jag inte är någonting alls, till att jag inte finns. Var är det skratt som en gång alltid var så nära? Jag vill så gärna ha det tillbaka. Jag tror det återvänder med solen. Eller det tror jag inte heller egentligen, men jag hoppas.

Tobias sa till mig att jag kan göra precis vad jag vill göra, hur kan man intala sig själv det som alla andra kloka runt omkring en säger åt en, jag lyssnar ju fast hör ändå inte. Till och med BlondinBella säger att det handlar om inställning. Jag är helt medveten om att min inställning för tillfället är fel. Det var inte så svårt att konstatera, det svåra är att få det att vända. Men visst vänder det? Visst blir det snart min tur igen?!

Jag smälte rätt fort då Brolle sjöng och sen huxflux stod Markus där, det är charmiga killar det. Men Timo stal showen med sin fantastiska version av "Simply the best" det blev lika med I like! Vad gjorde den röstande delen av svenskafolket lördagkvällen då Körslaget stod för sin första utslagning? Timo var ju den som hade bäst möjlig potential till att skapa en kör. Nåväl, jag får väl börja rösta innan jag klagar antar jag. Men en åsikt har man ändå alltid rätt till. Det kan ingen ta ifrån en. Summering; Röstarna suger!



Jag skulle inte bli personlig i min blogg för det stör mig nåt´ så fruktansvärt då jag läser andras bloggar där det bara svamlar om ett för en annan ointressant liv. Jag menar man orkar faktiskt inte bry sig om vissa grejer, eller så gör jag det eftersom jag tillägnar en del av detta inlägg till just er. Men det fina är att ni faktiskt tror att folk intresserar sig och allvarligt hur många gör det egentligen, allra innerst inne? Fundera på den ett tag.
 
Trots det, så ska jag skriva nåt personligt. Dumt det blev va, jag är en såkallad mytoman. Trots att jag inte ljuger tvångsmässigt så är det ordet det som bäst beskriver mitt tillstånd. Det tillstånd som ger mig rätt till att störa mig på "folks sätt" sen göra om det till mitt sätt och då också omvandlat det som inte var bra till något alldeles fantastiskt. 

Det personliga kommer NU! (Den som känner mig lägger märke till hur jag snurrar mig ur situationen, en situation vars jag försöker undvika men som jag ändå kommer att förverkliga, slut på parentes, start på djupheten.) Den är veckan har varit grymt misslyckad och många tårar har fällts. Trots det mår jag bättre än någonsin. Så mig kan ingen eller inget sänka. En vecka i månaden möjligtvis men den hormonella påverkan försvinner alltid igen och då blir jag on top of the world igen, det trots att jag misslyckas och blir sviken. Jag är grymt facinerad. Det bör du oxå vara!

Ja, varför inte? Hon ligger ju inför dödsbädden och får diabetes vilken dag som helst nu. Det där med mat och träning fungerar ju inte hon förblir fet så detta var den enda lösningen för vår Brooke. Ja och så vänder vi oss till Brooke: Vadå? Okej, jag var 12(14 i dagsläget) men jag är mogen för min ålder och vet redan vad jag vill med mitt liv. Och ja vad vill hon; bli skådespelerska eller model och då helst ala Dolly Parton. Perfekt kandidat eller hur? Nu vill hon bara fixa sina armar, bröst, ytterligare fettsugningar(ja hon ökar ju fortfarande i vikt) och insidan låren sen är hon den hon vill vara.

Förlåt jag kunde inte hålla mig så tog en paus från tvtittandet för en något större ansträngning. Brooke är ett fantastiskt exempel på en söndersprängd stackars tonåring med puckon till föräldrar, puckon som tyvärr har pengar oxå. Snart är Brooke kanske en size 32 som hennes syster och då blir hennes liv fantastic. Otroligt!

Fin förebild, fler av dig? Nja, kanske INTE!

Det här är inte alls något som tvunget ska ske dagligen utan man skriver visst då man har något viktigt att posta, så jag har omväderat då. Även fast det hänt en del det senaste så har jag inte haft ork och det får man lyssna på. Ibland är jag dålig på att lyssna till sånt, och se vart jag är nu? Feber. Alltid denna ständiga feber. Så ha lite tålamod med mig jag är snart på banan igen!

"Fy fan", rent ut sagt vilket humör idag alltså. Jag skjuter upp på mina viktiga ord till imorgon om jag orkar då vill säga men då är det återställt förhoppningsvis annars skjuter jag!

Min misstankar om Kleerup delade visst Farbror Blå med mig. Så jag är rätt smart ändå. Och FAKTISKT bra.

 Dokumentärerna: Generation Fett & Amerikas vapen nånting. Kommer alltså kanske imorgon. Spännande va?

Förresten, BlondinBella herregud!

Grammisgalan igår, fast tyvärr inte hela. (Oj fortfarande en dag efter, fast såhär är det ju att inlägget igår var skrivet innan den sändes så därmed är det fortfarande ett kvalificerat ämne.) Jag har hela dagen ansträngt mig ordentligt för att kunna komma ihåg vad det var jag slogs av då jag såg den. Det första är Benny Andersson, HERREGUD var lite optimistisk. Visst du kanske känner att du gjort ditt men du kan väl sluta vara så självupptagen och hålla dig uppdaterad. Var inte en sån gubbstrut. Din kommentar: "På 80-talet kände jag alla på denna gala idag känner jag inte igen någon" DU, bättre kan du!

Kleerup tog hem tre välförtjänta grammisar, men var han inte lite full och visst sa ju Kerstin att han var tvungen att luta sig mot henne då han tog emot priset för årets nykomling? Så tror jag att fallet var och det var ju andra som visst groggade en del, eller hur Håkan? (Årets manliga artist.) Kleerup hjärta Gynning för övrigt!



Vill bara få med två saker till i dagens inlägg:
1. Kom precis hem från jobbet till min katt som saknat min närhet nåt otroligt. Det sa han dels sen visar han det oxå genom att han lagt sig till ro på min arm trots att mina fingrar slår på tagentbordet. Det är kärlek.
2. Jag har idag levt med intutionen om att jag nog skulle passa i radio. Det kanske är det som är min grej, mitt Mekka liksom. Jag vill ta Hannas plats i Morgonpasset och ha Kodjo och Martina som arbetskamrater, eller jag behöver inte ta Hannas plats just heller, men om det är någon som ryker så är det hon. Jag tycker inte att hon håller måttet.

Oj nu fick jag avslutningsvis lite dåligt samvete för att jag hackar ner på folk, men de tar nog inte illa vid sig för de läser ju inte, och skulle de göra det så är det ju faktiskt inget att bry sig om. Det är ju bara en blogg. Tänk på det Benny och Hannah. (Stavar här medvetet med h för jag vet inte vilken stavning hon använder.)

Sverige är ett fritt land,sägs det, så tyck precis så du tycker!

Får inleda dagens inlägg med att tacka min sambo Tobias för gårdagens insats. Jag har satt upp ett mål att det ska läggas ut ett inlägg per dag på denna blogg, och så mötte jag min första motgång igår redan, men ambitös som jag är så såg jag lösningen i honom. Han är duktig på att ställa upp så han lydde vackert min önskan i att informera om min mors datorproblem, som för övrigt är löst idag och nej experterna hittade inget fel på den så den fungerade efter en ihopkoppling på nytt. Det var den incidenten (egentligen ingen alls) som alltså bidrog till att jag inte kunde uttrycka mig i den skrift som här ska göra mig rik!



Mina dagar kretsar nu kring att suga ur allt med en innehållsrik basis som här kan publiceras med ett lyckat resultat. Jag lyckas sådär, fast jag själv är nöjd men jag börjar redan tvivla på att det är det här som gör att jag får min gaderob som man går in i, som är lika stor som min blivande lägenhet och som är fullknökad. Gör det mig lyckligare? Troligtvis inte så att jag själv märker det för det finns ju alltid mer, men just nu skulle det faktiskt inte vara fel. Och visst ska man väl leva i nuet?

För att få en lite mer röd tråd i mitt bloggande så ska jag återgå till min rubrik som har anknytnig till det tema jag valt. (Det har jag hört att man ska hålla sig till för det är så man blir framgångrik. Och framgångsrik är viktigt. Jag kan leva på min låtsastanke på min framgångsrikhet och det räcker redan där, ha!) Så vill jag hänvisa till Morgonpasset i P3, som är min favoritgrupp. Igår var jag en dag före i att mitt bloggande startat och idag blev jag helt plötsligt en dag efter med den informationen jag igår skulle briljera med, visst är det typiskt? P3, diskuterade igår kl. 08:00 bloggande. Deras gäst Silverfisken, ja såsom hon kallar sig i bloggsverige, berättade för oss allt om bloggvärlden. Vem var en dag före i ju med att dennes blogg startades i förrgår? Mindre intressant: Vem är efter idag?  



Kodjo och Martina heja er! Era röster och er radio är ett par rejäla höjdare.

Återkommer imorgon!

Jag har inte förstått mig på bloggande och inte Carolina heller tydligen, men hon började och hon blev fast. Jag ska se vad det här får för inverkan på mitt liv, troligtvis är det roligt till en början, sen inser jag rätt så fort att det inte är någon som aktivt läser min blogg och därmed lägger jag ner. Jag är ju ingen Carolina eller Katrin Zytomierska liksom. Jag tillhör inte dem som på tv fint predikar angående hur givande det är att blogga, givande för plånboken isånt fall, men det är ju faktiskt sällan det som sägs.

Nog med negativitet nu, eller vad det heter, jag gillar faktiskt Gynning, innerst inne. På nåt sätt kan jag inte undgå att vara avundsjuk på hennes liv. Snygg, framgångsrik, bara rik och spontan. Kreaktiv är hon faktiskt oxå, var det nån (snarare såg du, eftersom mitt maxantal av läsare lär bli 1st, men eftersom negativiteten var finito så skriver jag som ovan istället.) som såg henne i morgonsoffan? Vilka tavlor, tänk om jag lika nöjd hade kunnat sitta och berätta om Mina självporträtt. Jag menar, bara tanken av att ha mig själv som motiv hade inte gjort mig nöjd. Sen har jag ett problem till jag kan faktiskt inte måla alls, jag är kreaktiv noll.




Det finns annat jag är bra på. Alla är vi bra på nåt. Med den klyschan avslutar jag dagens inlägg.